
Om du har problem med ditt knä kan en magnetkameraundersökning av knäet ofta hjälpa till med diagnosen. MR-undersökningar är till exempel bra på att upptäcka meniskskador, korsbandsskador och andra ledbandsskador. Till skillnad från tidigare är MR-scanning nu relativt billigt. Om du har haft knäsmärtor under en längre tid bör du alltid genomgå en MR-undersökning. Som en allmän regel bör du inte genomgå en titthålsoperation utan att först ha genomgått en MR-undersökning. Ett undantag kan vara ett låst knä på grund av en akut
meniskskada
.
Detta är en magnetisk skanning. MRI står för magnetisk resonanstomografi. Genom att utsätta kroppen för olika kraftfulla multifält kan maskinen omvandla signalerna till bilder på ett otroligt sätt. Det finns både slutna och öppna skannrar. Kapslade skannrar har vanligtvis ett större magnetfält och ger därför bättre bilder. Du måste ligga ner och föra in knät i maskinen. Klaustrofobi är sällan ett problem, eftersom ditt huvud är utanför när ditt knä scannas.
I de flesta fall är MR-undersökningen korrekt. Det finns dock ett antal undantag som du kan behöva känna till. För det första är en MR-undersökning inte en ritning. Faktum är att diagnosen ofta kan ställas ganska exakt med en bra undersökning av knäet. Det innebär både en kombination av hur besvären uppstod och vilka besvär du har. Detta bör sedan kompletteras med en fysisk undersökning av knäet, där saker och ting kan kontrolleras. Observera att en koloskopi kan vara mer exakt än en MR-undersökning, men det är ingen mirakelkur. Tyvärr ser jag då och då saker som missas vid en koloskopi. Det finns faktiskt också vissa saker som inte kan ses under en koloskopi.
Resultatet av undersökningen beror på vem som tittar på bilderna. Vanligtvis bedömer en radiolog bilderna och lämnar en rapport. Radiologen är specialist på att se bilder. Tyvärr vet radiologer inte alltid allt och kan missa saker. I synnerhet kan saker missas om ortopedkirurgen inte har specificerat det exakta problemet. Vissa ortopeder ser inte bilderna själva, utan tittar bara på radiologens beskrivning. Jag träffar ofta patienter som har genomgått en magnetkameraundersökning och där allt är normalt. Trots detta fortsätter patienten att uppleva smärta som ingen kan förklara. Det finns dock ofta en orsak till smärtan, som kan avslöjas genom en mer detaljerad undersökning av bilderna.
Om du har främre knäsmärta och har fått höra att allt ser normalt ut ska du inte slå dig till ro. Se nedan
Den förmodligen vanligaste orsaken till främre knäsmärta som inte syns på MRT är en klämd
slemhinneveck
. Detta är vad vi kallar en klinisk diagnos. Slemhinneveck kan vara svåra och ibland omöjliga att se på en MRT-undersökning. Andra saker som vanligtvis förbises är
trochleär dysplasi
och
patella alta
(för hög knäskål).
Det krävs specialkunskaper för att mäta detta. En annan märklighet är att vissa MR-avdelningar inte utför axiell bildtagning. De anser att de är onödiga. Axiala inspelningar är inte heller viktiga för de vanligaste sakerna, men för främre knäsmärta är de oumbärliga. De axiella bilderna visar trokleär dysplasi, lateral trokleär inklinationsvinkel, trokleär asymmetri och TT-TG-avstånd. Om dessa storlekar inte nämns i din MR-rapport och du har främre knäsmärta, finns det en risk att något har missats. Om ortopeden inte heller har sett dessa saker och inte kan förklara vad det betyder, måste du hitta en annan ortoped.
Om du misstänker att du har en meniskskada kan du vara ungefär 90 % säker på att om MR-undersökningen visar att det inte finns någon meniskskada så finns det inte någon meniskskada. En MRT-undersökning skapar tvärsnittsbilder genom knäet. Det är ca 3 mm mellan varje snitt och om du har oturen att få en meniskskada precis mellan de två snitten kommer skadan att missas.
Om du har en främre korsbandsskada finns det också en risk att du har en
skada på meniskens ramp
(kantskada). Denna typ av skada missas ofta vid MR-undersökningar. Skador på meniskrampen kan vara svåra och ofta omöjliga att se på en MR-undersökning. Dels för att radiologer och ortopeder inte känner till denna typ av skada, dels för att den ibland bara kan ses vid en artroskopi. Den kan också missas vid artroskopi om ortopeden inte är bekant med denna typ av skada. Den sista skadan som ofta förbises är en
menisk rotskada
som är den allvarligaste typen av meniskskada.

Här till vänster kan du se en mycket tydlig skada på meniskens kant, men det är ovanligt att se den så tydligt på en MRT-undersökning och ofta kan det finnas lite ärrvävnad både på MRT-undersökningen och under kikaroperationen, så att skadan döljs.


En
skada på korsbandet
är en ledbandsskada och MR-undersökningen är vanligtvis mycket exakt. I de flesta fall kan röntgenläkaren och ortopeden se var skadan sitter i främre korsbandet. Det finns dock undantag. Om ligamentet inte är avslitet, utan helt enkelt har blivit för långt, syns inte skadan. Detta är ofta fallet om du redan har genomgått en korsbandsrekonstruktion, eftersom det nya ligamentet ofta inte slits av utan bara blir lite slappt.
MR-undersökningar kan ofta se större broskskador, medan mindre skador kan vara svåra att se. Här är den teleskopiska kirurgin mycket exakt.
Om du kommer till mig för en preliminär undersökning är det viktigt att vi får in MR-undersökningen i vårt pacs-system, som är vårt lokala bildbehandlingssystem. Tyvärr har vi inte automatisk tillgång till undersökningar som utförts på andra sjukhus. Det räcker inte för mig att läsa beskrivningen av din MR-undersökning – jag måste få se bilderna med egna ögon!
Du måste be vår sekreterare att begära MRT-undersökningen från det sjukhus där undersökningen utfördes.

MR-undersökning av knäet
Här ses en normal knäskål och ett normalt spår för knäskålen 

Här ser du att den laterala trokleära lutningsvinkeln är 7 grader, vilket är under 11 grader och är gränsen för när man kallar det trokleär dysplasi. Normalt är vinkeln 21 grader. Det är viktigt att de bilder som mäts är med den översta bilden, där båda lårbenen är synliga. Detta beror på att vinkeln varierar beroende på var man mäter.

Patellotrochleärt index. Här mäts överlappningen mellan fåran (trochlea) och knäskålen (patellabrosket) – detta är det enda korrekta sättet att mäta. Det finns några andra metoder (Insall-Salvati och Caton-Dechamp), men de är föråldrade och alldeles för oprecisa, och de säger ingenting om ”artikulationen” mellan knäskålen och dess styrspår.

Ovan ser du ett knä där knäskålen är för hög och därför klämmer på fettkroppen (Hoffa impingement) och pilen visar att den håller på att bli vit på grund av svullnad. Man kan också se att det inte finns någon överlappning mellan brosket på knäskålen och styrfåran. Det innebär att knäskålen kommer in i spåret först när knäet böjs och det är för sent.

Klassisk benskada som ses vid akut främre korsbandsskada – det vita i benet som du kan se i mitten av lårbenskondylen och på baksidan av tibialkondylen, representerar ökad vätska i benet, som ett blåmärke. Det är här som benen möts vid skadetillfället.